Brev från medlemmar

Nu inför julen vill vi framföra vår tacksamhet till Nada och andra anställda på IKF som med sitt entusiastiska engagemang för sitt jobb gör livet mycket gladare för oss medlemmar.
För många, många kvinnor har den här föreningen betytt oerhört mycket. Tänk att kunna lära sig svenska (inte ett lätt språk) på ett sådant trevligt sätt, genom att sitta och dricka kaffe, samtala om vardagen med duktiga ledare och kursdeltagare från hela världen. Annat än att sitta i en tråkig skolsal.

Förr vissa av oss med relativt goda förkunskaper i det svenska språket har föreningen haft en helt annan roll. Det var den sociala kontakten, medmänskligheten och vännerna som vi mötte här som hjälpte våra sårade själar.
Eftersom vårt företag såldes till utlandet blev vi (Josipa och jag Željka) påtvingade att vara "lediga" människor - inte arbetslösa, inte riktiga pensionärer, utan bara fria att göra vad vi vill. Men, den friheten kändes istället som ett stort, stort tomt hål man föll i. Ensamheten grep tag i en med tillhörande depressiva tankar. Hur kommer man ur en sådan situation? Hjälp….

Här kommer rollen av IKF som en räddande ängel i nöden. Genom Dudas Margit och Ana Tumpic fick vi, Josipa och jag Željka veta att ni finns här i närheten, på Triangeln i Malmö. Vi tog er utsträckta hand och här är vi nu tacksamma att ni finns.
Trevliga sammankomster på öppet hus kvällarna är att nämna, men framförallt data kurser som vi deltar flitigt i. Alla utflykter, föreläsningar m.m. gör att vi nu är andra människor - ser livet med gladare ögon.

Tack ska ni ha och hoppas att ni finns för alltid och för alla som behöver er.

Željka & Josipa

Medlemsröster om IKF

I skriften som gavs ut i samband med IKFs 40-årsfirande svarade några av medlemmarna på frågorna
1. Vad har medlemskapet i IKF gett dig?
2. Vad har du kunnat bidra med till föreningen?

Josefina Forslund, medlem sedan 1976:
1. Jag kom från Colombia 1971 och blev tidigt ensam med mina två små flickor. Jag kom i kontakt med IKF 1976 och fick lära mig svenska. Det bästa var att jag kunde ha med mig mina döttrar. IKF hjälpte ju till med barnpassning medan jag gick på svenskkurs. Där träffade jag vänner som jag träffar än idag.
2. Jag såg till att andra ensamma kvinnor inte satt hemma isolerade utan blev medlemmar i föreningen och lärde sig svenska samtidigt. Vi hjälptes åt att laga internationell mat om torsdagarna när det var internationella mataftnar, mat bland annat från Colombia och Chile. jag är mycket tacksam mot föreningen, det är en viktig mötesplats där man kan hjälpa varandra.

Lena Larsson, mångårig medlem och styrelsemedlem 2000-2006:
1. IKF är världens mest fantastiska förening! Internationella kvinnor är vi alla. Inte bara "de och vi". Vi är alla internationella. Och att utveckla möjligheter för kvinnor från hela världen att genom eget arbete försörja sig är en fantastisk målbild som IKF har. Det är både jämställdhet och integration.
2. Jag har gett och fått mycket tillbaka av IKF. Jag var med och startade Kompetensdagarna 2001. Det var något nytt då och helt fantastiskt. Ingen annanstans hittar man så stora möjligheter att använda en förening. IKF är en träffpunkt, en mötesplats där man stärker, förstärker och inspirerar kvinnor. Det är ett kvinnohus i dess bästa bemärkelse, både virtuellt och verkligt, där man både kan ge och ta. Det är inte bara för dem som behöver något, till exempel att lära sig läsa, utan styrkan ligger i att alla de som fått något av IKF också har kunnat ge något tillbaka. Alla kan bidra med något. Det är samhällsnytta när det är som bäst. Är det bra för individen så är det bra för samhället. Vi består ju av individer tillsammans. Frågor som jämställdhet går inte att frikoppla från samhället i övrigt. Så om en ideell förening fungerar bra så fungerar samhället bra. 

Larisa Brattmark, medlem sedan 1979:
1. Föreningen betydde från början enormt mycket för oss. det var den bästa starten jag kunde få för ett liv i Sverige. Mina framgångar kan jag direkt härleda tillbaka till IKF. Jag lärde mig inte bara svenska och den svenska kulturen utan även att respektera alla andras kulturer också. Att jag engagerat mig ideellt och suttit med i IKFs styrelse använder jag fortfarande som meriter i mitt cv.
2. För 30 år sedan var vi inte så många olika nationaliteter, men det blev ändå fester med 50-60 personer som lagade mat och bjöd på specialiteter från sina kulturer. Jag är ursprungligen från Omsk i Sibirien och lagade den första borsjtjen i IKFs historia.